Jag jobbar mycket med storböcker i ettan nu. Det är fantastiskt roligt och jag tycks nå alla barn!

Vi tittar på bilderna - vad ser vi på bilden? Vad tror vi ska hända? Vad gör dem? Har ni varit med om samma någon gång? osv.

Sedan läser vi texten tillsammans -jag håller fingret under texten så att de kan hänga med i det lästa. Vissa hänger med i det jag läser, vissa kan själva ljuda och ytterligare andra kan läsa. Var det som vi trodde när vi tittade på bilden?

Sida för sida läser vi. Det är mycket upprepningar i böckerna. De lär sig känna igen orden som bilder och alla får känna sig som riktiga läsare!

Är det någon som vill prova att läsa själv? En efter en vill de prova. 

Vi pratar om det vi läst. Kan du känna igen dig? Har du varit med om det? Osv.

För någon vecka sedan läste vi "Alla möjliga saker" som handlar om ett barn som samlar.

Jag samlar på stenar.

Jag samlar på märken.

Jag samlar på pennor.

Osv.

Står det på sidorna! Vad samlar du på? Barnen får fundera och berätta. Några samlar på olika saker, några inte på något. Men du samlar väl på pengar i alla fall? frågar en annan elev. Ja, det gör jag ju, svarar den första.

Vi skriver tillsammans på tavlan: JAG SAMLAR PÅ.....

Barnen får varsitt papper. De skriver av "JAG SAMLAR PÅ" och sedan lägger de till vad de samlar på. Då tränar de på att ljuda. Man får tjuvkika på alfabetet som sitter på väggen. Det har de blivit jätteduktiga på. Eller vill du att jag skriver på en lapp? frågar jag. Ja, svarar några. Det är alltid lätt att skriva i min etta. Det är aldrig för svårt! Det viktigaste är helt enkelt att få lyckas!

Här har eleverna författat sidor till vår egna storbok:

Fröken Caroline

På min arbetsplats brukar vi inför varje sommar utmana barnen att läsa under sommaren. De får med sig en läsutmaning hem den sista skoldagen och sedan får de visa och berätta hur mycket de läst när de kommer tillbaka efter sommarlovet.

Att läsa varje dag, eller åtminstone nästan, är otroligt viktigt för läsutvecklingen. Det handlar både om att automatisera läsningen och om att få flyt och förståelse.

Om de klarat utmaningen, vilket de alltid har;) väntar en överraskning! Oj, så det har väntats. Men så idag var det dags och vi lärare möttes av pirriga och förväntansfulla barn på morgonen. Vad skulle nu hända?

Vad överraskningen har bestått i har varierat under åren. Det har varit disco, popcorn och film, mm. I år tänkte vi att vi skulle gå ut med barnen i skogen och göra strövargodis över öppen eld och leka lekar men så lev det halvdåligt väder och regn och det kändes inte som att detta skulle bli den överraskning barnen hoppats på.

I sista stund bestämde vi oss för att istället baka chokladbollar med 50 st barn och det var verkligen rätt val, oj så roligt de hade.

Barnen ur de båda klasserna som skulle överraskas delades in i grupper direkt på morgonen- 1, 2, 3, 4 - kom i håg din siffra nu. Den har du användning för senare under dagen.

Vi samlades på fritids där en av våra fritidspedagoger läste en mysigt ruskig saga i mörkret med tända ljus och alla barn satt tysta som möss och lyssnade. Vi andra förberedde baket. Sedan bakades det i ålderblandade grupper 3 och 3. Det var ett fantastiskt samarbete och lyckliga barn som tränade på att följa recept och mäta och knåda och rulla och samsas. Kaffe? ska vi verkligen ha det? Gör som ni vill. Annars tar ni vatten! Äsch, vi tar kaffe! sa de allihopa.

3 var skulle det bli för det stod 9 i receptet. - Den här är till dig Caroline, vi fick en över. Du får äta den nu, på en gång! -Får jag? Så snällt av er. Mmm så gott!

När alla hade bakat klart gick vi till ett klassrum och såg på film fram til lunch. Då smakade det gott med egenrullade chokladollar och saft!

Varje onsdag har mitt arbetslag möte och för att även fritids ska kunna vara  med  turas vi lärare om att byta av en fritidspersonal den tiden. Idag var det min tur och det är bara så mysigt. På fritids får man möta barnen på ett helt annat sätt och de visar gupp fler sidor av sina personligheter än de jag får se i klassrummet.

På fritids målades det höst-tavlor, lektes skola, spelades spel, byggdes hus och mackapärer av kartong och pysslades garntofsar mm. Så himla mysigt!

Jag satt en stund med några elever från ettan när de pysslade och berättade för dem att jag inte visste hur man gjorde(jag syftade på tofsarna) varpå jag får svaret " det är inte svårt, gå bara runt lite och säg till de som gör något man inte får också kan du hjälpa dem som behöver det!" Vilket naturligtvis syfade på vad en fritidsfröken borde göra. Han visste ju att jag var "ny"! 

Idag hade jag SO-lektion med tvåorna. Vi skulle se en film och jag var övertydlig med vad jag förväntade mig av eleverna när det var dags att plocka undan förra lektionens arbetsmaterial. De skötte sig exemplariskt - plockade undan utan oroligheter, köade för att dricka vatten utan oreda, satt sig tillrätta på stolar och bänkar utan att bli osams om att någon satt i vägen osv.

Jag hade varit otroligt tydlig med vad jag förväntade mig och berömt dem ordentligt för hur väl de skötte sig. Det jag missat var att strata igång datorn innan lektionen.

Nu var jag tvungen att starta igång den under tiden barnen satt och väntade och plötsligt insåg jag att jag måste starta om den efter att jag kopplat in den på projektorn för att vi skulle kunna se något. Barnen sitter fortfarande snällt och förväntansfulla. Jag startar om datorn och eleverna väntar fortfarande tålmidigt. Ungefär nu inser jag  att min dator inte kan visa film(det hade jag upptäckt redan förra veckan men glömt bort!). Ursäktar mig inför barnen och hämtar en kollegas dator och nu måste jag gå igenom samma procedur igen koppla in, starta om, starta upp. När den väl startat upp förstår jag att jag i stressen aldrig kopplat in kablarna till projektorn på kollegans dator vilket innebär att jag måste starta om datorn igen. Tjugo minuter senare har elevrna tröttnat och sitter inte riktigt lika lugnt och fint längre och jag själv är riktigt stressad. Lyckas i det här läget samla ihop gruppen och blev otroligt lättad när filmen uppskattades av eleverna som sedan gav mig en underbar lektion. 

Apropå den här händelsen tänkte jag passa på att berätta om några saker som jag brukar tänka på i klassrummet. den bästa av världar och för sin egen skull och elevernas! 

Saker man kan tänka på:

- vilka barn passar att sitta tillsammans - vilka kan arbeta bra ihop, hålla sig till ämnet, lära av varandra, samtala tillsammans, koncentrera sig tillsammans utan att störa varandra eller andra?

- ska barnen få möjlighet att sitta i grupper där de kan samtala i sitt lärande eller bör de sitta parvis?

- finns det någon som behöver sitta helt själv?

- vilka kan sitta med ryggen emot tavlan och vilka behöver sitta framåt om man möblerar borden i grupper?

- vart ska lådhurtcharna stå för att minimera spring i klassrummet och onödigt störande för eleverna?

 Vart vässas pennor? Vart finns sopkorgen? Etc

- ska högläsningen ske på matta för mys och samtal eller ska eleverna sitta i bänkarna?

- Om du delar klassen i grupper vissa timmar, hur görs idelningen?

- Var bör du själv finnas i rummet vid olika tillfällen För att halka ska höra, för att kunna få ögonkontakt med eleverna, för att kunna bekräfta barnen under dagen.

- Vart bör arbetsmaterailet finnas och struktureras för att eleverna själva ska ha koll och kunna hålla ordning?

- Vilka går tillsammans? att ha promenadkompisar som man alltid går med gör barnen trygga. Då behöver ingen fundera över om hen ska bli ensam/ vem den ska gå med/ osv.

- mm

Min erfarenhet är att elever känner trygghet i relationer och rutiner. Om saker och ting har en speciell plats och en speciell ordning kan eleverna istället för att tänka på hur saker och ting ska göras fokusera på och lära sig det de ska. Är man flera pedagoger som arbetar med samma barn, är det därför viktigt att man har ett gemensamt förhållningssätt.

Huruvida barnen behöver en anlagd skolgård eller ej, kan man diskutera. På vår gård finns nog i alla fall en plats för alla.

På vår årliga "fixardag" där barn och föräldrarna inbjuds att vara delaktiga i arbetet med utemiljön har det under åren byggts kojor, styltor, hästar, bänkar med bord, hinderbanor i skogen, ett uteklassrum och en ramp. Vi har också en gungställning, flera stora sandlådor, klätterplatser, stora grönytor, två fotbollsplaner för lekar och sport, ett utepingisbord och en skolskog.

På min "rastvakt" blir jag glad över att se barnen lek tillsammans och att de allra flesta är en del av en gemenskap.

En viktig detalj på vår skola är mentorsgruppen. Här arbetar vi med åldersblandade grupper som ses mentorsvis varje morgon. Där lär barnen känna även yngre och äldre elever som i sin tur känner andra elever i samma ålder eller andra. Det byggs kontaktnät och relationer som bidrar till en större trygghet för barnen. På rasten finns det nästan alltid någon att leka med, även om det inte är med en i samma årskurs.

Jag skrev tidigare om pedagogers skilda uppfattningar om betydelsen av begreppet elevinflytande. Här kommer ett utdrag ur LGR11, för den som är intresserad av hur vårt uppdrag ser ut idag.

Hur man tolkar detta kan skilja sig åt och vad eleverna har inflytande över och hur det inflytandet ser ut, kan alltså och ska variera. Beroende på t.ex ålder och mognad. Det som inte får variera är huruvida eleverna har inflytande eller ej. Det ska dem ha, på ett eller annat sätt.

2.3 Elevernas ansvar och inflytande

De demokratiska principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktig ska omfatta alla elever. Elever ska ges inflytande över utbildningen. De ska fortlöpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem. Informationen och formerna för elevernas inflytande ska anpassas efter deras ålder och mognad. Eleverna ska alltid ha möjlighet att ta initiativ till frågor som ska behandlas inom ramen för deras inflytande över utbildningen.

Mål

Skolans mål är att varje elev

• tar ett personligt ansvar för sina studier och sin arbetsmiljö,
• successivt utövar ett allt större inflytande över sin utbildning och det inre arbetet i skolan, och
• har kunskap om demokratins principer och utvecklar sin förmåga att arbeta i demokratiska former.

Riktlinjer

Alla som arbetar i skolan ska

• främja elevernas förmåga och vilja till ansvar och inflytande över den sociala, kulturella och fysiska skolmiljön.

Läraren ska

• utgå från att eleverna kan och vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan,
• svara för att alla elever får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll samt se till att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad,
• verka för att flickor och pojkar får ett lika stort inflytande över och utrymme i undervisningen,
• svara för att eleverna får pröva olika arbetssätt och arbetsformer,
• tillsammans med eleverna planera och utvärdera undervisningen, och förbereda eleverna för delaktighet och medansvar och för de rättigheter och skyldigheter som präglar ett demokratiskt samhälle.

Hur man tolkar detta kan skilja sig åt och vad eleverna har inflytande över och hur det inflytandet ser ut, kan alltså och ska variera. Beroende på t.ex ålder och mognad. Det som inte får variera är huruvida eleverna har inflytande eller ej. Det ska dem ha, på ett eller annat sätt.

Här kommer en matris över elevinflytandets dimensioner. Elevinflytandet kan vara individuellt eller kollektivt och ske genom formella eller informella processer.

Elevinflytande

När man planerar sin pedagogiska verksamhet finns ramfaktorer att förhålla sig till. Det kan vara t.ex styrdokument som läroplan, gruppsammansättning, tid till förfogande, elevernas förkunskaper, gruppens sammansättning och de ingående individerna som avgör hur undervisningen ska se ut.

I läroplanen står vad eleverna ska kunna i år 3, 6 och 9. Det kallas för kunskapskrav! Förutom kunskapskraven, anger läroplanen vilket det centrala innehållet i undervisningen i skolan ska vara - alltså vilka områden eleverna ska arbeta med för att nå målen och till viss del hur. När den nya läroplanen kom 2011 gick skolverket ut med information om att kunskapsstoffet eleverna förväntades kunna i de olika åren var så omfattande att ett ämnesintegrerat arbetssätt nästintill var ett krav. 

Det finns också vad som kallas "lokalt frirum" som i paktiken innebär att var och en eller varje skola eller så - har möjlighet att sätta sin egen prägel på undervisningen - utifrån eget tycke och smak, egna intressen och/eller övertygelser om hur undervinsingen kan och bör bedrivas, barnens förutsättningar och intressen mm. Detta gör att vi lärare kan anpassa undervisningen till vår verklighet - som skiljer sig avsevärt åt i olika klasser landet runt.

Den nya läroplanen (lgr11) är på sätt och vis tydligare än den tidigare (Lpo94). Den anger mer precist vad vi ska arbeta med i skolan och det lokala frirummet är därför snävare. Eftersom jag inte vet säkert vill jag gissa att detta är ett försök till en mer likvärdig skola - dvs. att alla elever, oavsett bakgrund och/eller var i landet de får sin utbildning, ska ha samma kunskaper och färdigheter när de lämnar grundskolan.  Det lokala frirummet är bra på många sätt och viktigt för att vi lärare ska kunna ge eleverna vad de behöver. Som tur är, finns fortfarande visst utrymme för detta.