Känslan i frökenhjärtat när eleven frågar - Caroline, hur skriver man "jag har lärt mig att läsa?". Den känslan!

Att få eleverna att känna att de kan. Att de verkligen ÄR läsare. Det tror jag är superviktigt! Just idag, kunde min elev läsa. Han kunde verligen det. Trots att han inte kan alla bokstäver än  och trots att det tar en halv minut eller en hel att läsa ordet elefant. För känslan i honom när han kom på vad det stod. Den känslan, den kommer han nu att vilja ha varje dag. Tror jag!

Hos oss uleverna utvärderar veckan skriftligt varje fredag, i sin loggbok. Ytterigre ett skrivtillfälle men också ett tillfälle för reflektion. Vi lärare kan hjälpa eleverna att utvärdera genom hjälpfrågor på tavlan att utgå från när de skriver löptext t.ex:

* Vad har du arbetat med i veckan?

* Vad har du lärt dig?

* Vilka jobbade du bra tillsammans med?

* Vad är du mest nöjd med?

* Vad ska du tänka på nästa vecka?

Om man har samma frågor många gånger svarar många elever slentrianmässigt ( en liten erfarenhet jag gjort;) så därför kan man variera hjälpfrågorna lite även om man inte byter ut alla varje vecka.

I ettan kan de flesta elever inte skriva någon löptext. Där har vi utvärderat olika saker olika veckor. De får alltid rita en bild och komplettera med text (ca en mening).

Den här veckan har de ritat och skrivit om:

* En sak du lärt dig under veckan!

Då får eleverna först räcka upp handen och berätta om allt de kommer ihåg från veckan för att ge varandra input. Annars blir det lätt att de kommer ihåg något från just idag:)

Den här veckan har tvåorna börjat återberätta en uppläst bok skriftligt.

Under den första lektionen gick  vi igenom berättelsens uppbyggnad - de visste  sedan ettan att en berättelse har både inledning, handling och avslut. Men vad var nu en röd tråd? kan ni ge exempel? hur skulle en saga kunna börja? jaha, hur fortsätter den då? och hur skulle den kunna sluta? hänger det ihop? ja, då är det röd tråd! Vi testar att skriva en kort berättelse tillsammans på tavlan.

(Jag brukar rita upp en fisk när jag talar om berättelsens struktur. Inledningen är fiskens huvud och kroppen är hela handlingen och stjärtfenan är avslutningen. Då får de en mall för hur långa de olika delarna kan vara i förhållande till varandra.)

När jag har läst upp berättelsen går vi igenom den. Vad var det som hände? Vad betydde det? Varför sa de så? Varför gjorde de si? Jag skrev sedan upp stödord för varje kapitel tillsammans med barnen som vi kunde skriva ut och sätta upp på väggen inför kommande lektioner.

Sedan gick vi igenom formalian. Vad ska stå längst upp? Rubriken ja! Vad var rubriken nu då? Hur ska vi göra med kapitlen? Ska vi skriva bara kapitel 1 osv eller ska vi skriva namnen? namnen tyckte barnen! Efter varje kapitel lämnar vi en blank rad innan nästa kapitel för att man lätt ska hitta. Förstår ni varför? Så här ser det ut om jag gör så på tavlan!

När vi hade gått igenom boken och formalian fick de sätta igång och hej vad de skrev. Nu låtsas vi att det är ni som är författarna - skriv precis som det var i boken fast med egna ord.

Caroline, titta jag har skrivit nästan en hel sida. Caroline, titta nu måste jag få ett nytt papper. Måste vi sluta? Kan jag få ta hem och jobba?

Att få lyckas och att få vara duktig. Att få prestera. Det är det viktiga i mitt klassrum. Den här gången låtsas vi att vi är författarna, fast vi härmar innehållet i boken. Barnen får skrivflöde, tränar på att skriva på radera, tränar på mellanrum och fina bokstäver, tränar på punkt och stor bokstav. Några tränar på talstreck. Några undrar - hur stavas tjuvar? hur stavas hjältar? Vi pratar språk vi pratar struktur vi pratar innehåll och röd tråd.

Den här gången härmar vi lite på innehållet, men vi tränar ändå. På så mycket!

Nästa vecka kommer vi också att i halvgrupp återberätta korta böcker muntligt. Vad hände först, vad hände sen, hur slutade det?

Om ett par veckor är jag säker på att mina elever är jättesugna på att skriva en egen bok, med egenpåhittat innehåll. 

Den här veckan är det tidningsvecka i Sverige. Då jobbar nog många skolor med tidningen, som vi!

Hos oss får varje elev en egen tidning varje dag den här veckan och sedan arbatar vi med den på olika sätt i olika grupper och ämnen!

Här kan du få tips för ditt tidningarbete:

http://www.mediekompass.se/lektionstips/tidningsveckan/

Perfekt!

Idag har vi gått igenom tidningen och vad som finns i den. Vad finns det för avdelningar? Vad står det under bilderna? Vad är en rubrik? Varför finns det en rubrik? Vad är det på framsidan? Vad är reklam? Hur hittar man i TV-tablån? mm

Ettorna har klippt ut bilder och skrivit egna nyheter i sina skrivböcker. De har också klippt ut alla ord de kunde hitta som de kunde läsa. Några hann också skriva ett hemligt meddelande till mig med urklippta bokstäver. Det var väldigt spännande!

En bra start på veckan.

/Caroline

Varje onsdag har mitt arbetslag möte och för att även fritids ska kunna vara  med  turas vi lärare om att byta av en fritidspersonal den tiden. Idag var det min tur och det är bara så mysigt. På fritids får man möta barnen på ett helt annat sätt och de visar gupp fler sidor av sina personligheter än de jag får se i klassrummet.

På fritids målades det höst-tavlor, lektes skola, spelades spel, byggdes hus och mackapärer av kartong och pysslades garntofsar mm. Så himla mysigt!

Jag satt en stund med några elever från ettan när de pysslade och berättade för dem att jag inte visste hur man gjorde(jag syftade på tofsarna) varpå jag får svaret " det är inte svårt, gå bara runt lite och säg till de som gör något man inte får också kan du hjälpa dem som behöver det!" Vilket naturligtvis syfade på vad en fritidsfröken borde göra. Han visste ju att jag var "ny"! 

Huruvida barnen behöver en anlagd skolgård eller ej, kan man diskutera. På vår gård finns nog i alla fall en plats för alla.

På vår årliga "fixardag" där barn och föräldrarna inbjuds att vara delaktiga i arbetet med utemiljön har det under åren byggts kojor, styltor, hästar, bänkar med bord, hinderbanor i skogen, ett uteklassrum och en ramp. Vi har också en gungställning, flera stora sandlådor, klätterplatser, stora grönytor, två fotbollsplaner för lekar och sport, ett utepingisbord och en skolskog.

På min "rastvakt" blir jag glad över att se barnen lek tillsammans och att de allra flesta är en del av en gemenskap.

En viktig detalj på vår skola är mentorsgruppen. Här arbetar vi med åldersblandade grupper som ses mentorsvis varje morgon. Där lär barnen känna även yngre och äldre elever som i sin tur känner andra elever i samma ålder eller andra. Det byggs kontaktnät och relationer som bidrar till en större trygghet för barnen. På rasten finns det nästan alltid någon att leka med, även om det inte är med en i samma årskurs.

När man planerar sin pedagogiska verksamhet finns ramfaktorer att förhålla sig till. Det kan vara t.ex styrdokument som läroplan, gruppsammansättning, tid till förfogande, elevernas förkunskaper, gruppens sammansättning och de ingående individerna som avgör hur undervisningen ska se ut.

I läroplanen står vad eleverna ska kunna i år 3, 6 och 9. Det kallas för kunskapskrav! Förutom kunskapskraven, anger läroplanen vilket det centrala innehållet i undervisningen i skolan ska vara - alltså vilka områden eleverna ska arbeta med för att nå målen och till viss del hur. När den nya läroplanen kom 2011 gick skolverket ut med information om att kunskapsstoffet eleverna förväntades kunna i de olika åren var så omfattande att ett ämnesintegrerat arbetssätt nästintill var ett krav. 

Det finns också vad som kallas "lokalt frirum" som i paktiken innebär att var och en eller varje skola eller så - har möjlighet att sätta sin egen prägel på undervisningen - utifrån eget tycke och smak, egna intressen och/eller övertygelser om hur undervinsingen kan och bör bedrivas, barnens förutsättningar och intressen mm. Detta gör att vi lärare kan anpassa undervisningen till vår verklighet - som skiljer sig avsevärt åt i olika klasser landet runt.

Den nya läroplanen (lgr11) är på sätt och vis tydligare än den tidigare (Lpo94). Den anger mer precist vad vi ska arbeta med i skolan och det lokala frirummet är därför snävare. Eftersom jag inte vet säkert vill jag gissa att detta är ett försök till en mer likvärdig skola - dvs. att alla elever, oavsett bakgrund och/eller var i landet de får sin utbildning, ska ha samma kunskaper och färdigheter när de lämnar grundskolan.  Det lokala frirummet är bra på många sätt och viktigt för att vi lärare ska kunna ge eleverna vad de behöver. Som tur är, finns fortfarande visst utrymme för detta.

Nu i höst jobbar jag min tionde termin som lärare. Min första i ettan!

Det är otroligt spännande och utmanande och jag lär mig något nytt varje dag.

För tio år sedan (!) när jag bestämde mig för att bli tidigarelärare anade jag inte att ettan skulle vara den stora utmaningen. Tvärt om. Jag trodde att det skulle krävas mer av mig, ju äldre eleverna var. Men så, har jag nu vis av viss erfarenhet förstått, var inte fallet.

I de lägre åldrarna sker inte bara den grundläggande läs- och skrivinlärningen. Här ska barnen också lära sig skolkulturen. Eller utveckla skolvana, om man så vill. I ettan måste man lära sig att sitta ner på stolen, att arbeta koncentrerat med en uppgift en längre stund, att hämta pennan utan att störa, att reflektera över vad man gör och varför osv.

I skolan finns förväntningar på hur man ska göra och vara. För gruppens skull och individens.

Nu när jag är fröken i ettan har jag självklart kunskapskraven i trean i bakhuvudet. Men samtidigt som jag lär barnen läsa och skriva och annat ur kursplanens centrala innehåll, måste jag slappna av i mina ambitioner för eleverna och låta dem bli skolbarn.

Det tar sin lilla tid, att vara fröken i ettan!