Jag är så fantastiskt lyckligt lottad som får ingå i ett välfungerande arbetslag där alla hjälper alla och där vi samarbetar för att ge eleverna den bästa utbildningen!

I mitt arbetslag är vi 7 lärare och 2 fritidspedagoger som arbetar med eleverna i f-3. En av lärarna, Lena, är en härlig person och en fantastisk arbetskamrat. Hon är också min inofficiella mentor!

När jag började på min arbetsplats för fem år sedan var jag utexaminerad för ett år sedan och hade många frågor av både organisatoriska och pedagogiskt slag. Vi var flera nya och i arbetslaget bestämdes det därför att jag skulle komma till Lena med mina funderingar i första hand. På den tiden fanns inget direktiv om att man måste ha ett handlett första år, men det spelade ingen roll. Lena blev min inoficiella mentor och hon finns för mig än idag.

Utan att vara påträngande har hon funnits där för mig och låtit mig härma henne i vad jag vill och hon har också delat med sig av sitt material som hon samlat på sig under åren. 

Hon har sagt: Ta mitt och gör det till ditt, då blir det bäst!

Utan Lena och resten av arbetslaget hade jag inte varit i närheten av att veta vad jag idag vet om att undervisa. Det är toppen att ingå i ett arbetslag. I alla fall i mitt!

Varje onsdag har mitt arbetslag möte och för att även fritids ska kunna vara  med  turas vi lärare om att byta av en fritidspersonal den tiden. Idag var det min tur och det är bara så mysigt. På fritids får man möta barnen på ett helt annat sätt och de visar gupp fler sidor av sina personligheter än de jag får se i klassrummet.

På fritids målades det höst-tavlor, lektes skola, spelades spel, byggdes hus och mackapärer av kartong och pysslades garntofsar mm. Så himla mysigt!

Jag satt en stund med några elever från ettan när de pysslade och berättade för dem att jag inte visste hur man gjorde(jag syftade på tofsarna) varpå jag får svaret " det är inte svårt, gå bara runt lite och säg till de som gör något man inte får också kan du hjälpa dem som behöver det!" Vilket naturligtvis syfade på vad en fritidsfröken borde göra. Han visste ju att jag var "ny"!