Hos oss uleverna utvärderar veckan skriftligt varje fredag, i sin loggbok. Ytterigre ett skrivtillfälle men också ett tillfälle för reflektion. Vi lärare kan hjälpa eleverna att utvärdera genom hjälpfrågor på tavlan att utgå från när de skriver löptext t.ex:

* Vad har du arbetat med i veckan?

* Vad har du lärt dig?

* Vilka jobbade du bra tillsammans med?

* Vad är du mest nöjd med?

* Vad ska du tänka på nästa vecka?

Om man har samma frågor många gånger svarar många elever slentrianmässigt ( en liten erfarenhet jag gjort;) så därför kan man variera hjälpfrågorna lite även om man inte byter ut alla varje vecka.

I ettan kan de flesta elever inte skriva någon löptext. Där har vi utvärderat olika saker olika veckor. De får alltid rita en bild och komplettera med text (ca en mening).

Den här veckan har de ritat och skrivit om:

* En sak du lärt dig under veckan!

Då får eleverna först räcka upp handen och berätta om allt de kommer ihåg från veckan för att ge varandra input. Annars blir det lätt att de kommer ihåg något från just idag:)

Den här veckan har tvåorna börjat återberätta en uppläst bok skriftligt.

Under den första lektionen gick  vi igenom berättelsens uppbyggnad - de visste  sedan ettan att en berättelse har både inledning, handling och avslut. Men vad var nu en röd tråd? kan ni ge exempel? hur skulle en saga kunna börja? jaha, hur fortsätter den då? och hur skulle den kunna sluta? hänger det ihop? ja, då är det röd tråd! Vi testar att skriva en kort berättelse tillsammans på tavlan.

(Jag brukar rita upp en fisk när jag talar om berättelsens struktur. Inledningen är fiskens huvud och kroppen är hela handlingen och stjärtfenan är avslutningen. Då får de en mall för hur långa de olika delarna kan vara i förhållande till varandra.)

När jag har läst upp berättelsen går vi igenom den. Vad var det som hände? Vad betydde det? Varför sa de så? Varför gjorde de si? Jag skrev sedan upp stödord för varje kapitel tillsammans med barnen som vi kunde skriva ut och sätta upp på väggen inför kommande lektioner.

Sedan gick vi igenom formalian. Vad ska stå längst upp? Rubriken ja! Vad var rubriken nu då? Hur ska vi göra med kapitlen? Ska vi skriva bara kapitel 1 osv eller ska vi skriva namnen? namnen tyckte barnen! Efter varje kapitel lämnar vi en blank rad innan nästa kapitel för att man lätt ska hitta. Förstår ni varför? Så här ser det ut om jag gör så på tavlan!

När vi hade gått igenom boken och formalian fick de sätta igång och hej vad de skrev. Nu låtsas vi att det är ni som är författarna - skriv precis som det var i boken fast med egna ord.

Caroline, titta jag har skrivit nästan en hel sida. Caroline, titta nu måste jag få ett nytt papper. Måste vi sluta? Kan jag få ta hem och jobba?

Att få lyckas och att få vara duktig. Att få prestera. Det är det viktiga i mitt klassrum. Den här gången låtsas vi att vi är författarna, fast vi härmar innehållet i boken. Barnen får skrivflöde, tränar på att skriva på radera, tränar på mellanrum och fina bokstäver, tränar på punkt och stor bokstav. Några tränar på talstreck. Några undrar - hur stavas tjuvar? hur stavas hjältar? Vi pratar språk vi pratar struktur vi pratar innehåll och röd tråd.

Den här gången härmar vi lite på innehållet, men vi tränar ändå. På så mycket!

Nästa vecka kommer vi också att i halvgrupp återberätta korta böcker muntligt. Vad hände först, vad hände sen, hur slutade det?

Om ett par veckor är jag säker på att mina elever är jättesugna på att skriva en egen bok, med egenpåhittat innehåll. 

På min arbetsplats brukar vi inför varje sommar utmana barnen att läsa under sommaren. De får med sig en läsutmaning hem den sista skoldagen och sedan får de visa och berätta hur mycket de läst när de kommer tillbaka efter sommarlovet.

Att läsa varje dag, eller åtminstone nästan, är otroligt viktigt för läsutvecklingen. Det handlar både om att automatisera läsningen och om att få flyt och förståelse.

Om de klarat utmaningen, vilket de alltid har;) väntar en överraskning! Oj, så det har väntats. Men så idag var det dags och vi lärare möttes av pirriga och förväntansfulla barn på morgonen. Vad skulle nu hända?

Vad överraskningen har bestått i har varierat under åren. Det har varit disco, popcorn och film, mm. I år tänkte vi att vi skulle gå ut med barnen i skogen och göra strövargodis över öppen eld och leka lekar men så lev det halvdåligt väder och regn och det kändes inte som att detta skulle bli den överraskning barnen hoppats på.

I sista stund bestämde vi oss för att istället baka chokladbollar med 50 st barn och det var verkligen rätt val, oj så roligt de hade.

Barnen ur de båda klasserna som skulle överraskas delades in i grupper direkt på morgonen- 1, 2, 3, 4 - kom i håg din siffra nu. Den har du användning för senare under dagen.

Vi samlades på fritids där en av våra fritidspedagoger läste en mysigt ruskig saga i mörkret med tända ljus och alla barn satt tysta som möss och lyssnade. Vi andra förberedde baket. Sedan bakades det i ålderblandade grupper 3 och 3. Det var ett fantastiskt samarbete och lyckliga barn som tränade på att följa recept och mäta och knåda och rulla och samsas. Kaffe? ska vi verkligen ha det? Gör som ni vill. Annars tar ni vatten! Äsch, vi tar kaffe! sa de allihopa.

3 var skulle det bli för det stod 9 i receptet. - Den här är till dig Caroline, vi fick en över. Du får äta den nu, på en gång! -Får jag? Så snällt av er. Mmm så gott!

När alla hade bakat klart gick vi till ett klassrum och såg på film fram til lunch. Då smakade det gott med egenrullade chokladollar och saft!

Idag hade jag SO-lektion med tvåorna. Vi skulle se en film och jag var övertydlig med vad jag förväntade mig av eleverna när det var dags att plocka undan förra lektionens arbetsmaterial. De skötte sig exemplariskt - plockade undan utan oroligheter, köade för att dricka vatten utan oreda, satt sig tillrätta på stolar och bänkar utan att bli osams om att någon satt i vägen osv.

Jag hade varit otroligt tydlig med vad jag förväntade mig och berömt dem ordentligt för hur väl de skötte sig. Det jag missat var att strata igång datorn innan lektionen.

Nu var jag tvungen att starta igång den under tiden barnen satt och väntade och plötsligt insåg jag att jag måste starta om den efter att jag kopplat in den på projektorn för att vi skulle kunna se något. Barnen sitter fortfarande snällt och förväntansfulla. Jag startar om datorn och eleverna väntar fortfarande tålmidigt. Ungefär nu inser jag  att min dator inte kan visa film(det hade jag upptäckt redan förra veckan men glömt bort!). Ursäktar mig inför barnen och hämtar en kollegas dator och nu måste jag gå igenom samma procedur igen koppla in, starta om, starta upp. När den väl startat upp förstår jag att jag i stressen aldrig kopplat in kablarna till projektorn på kollegans dator vilket innebär att jag måste starta om datorn igen. Tjugo minuter senare har elevrna tröttnat och sitter inte riktigt lika lugnt och fint längre och jag själv är riktigt stressad. Lyckas i det här läget samla ihop gruppen och blev otroligt lättad när filmen uppskattades av eleverna som sedan gav mig en underbar lektion. 

Apropå den här händelsen tänkte jag passa på att berätta om några saker som jag brukar tänka på i klassrummet. den bästa av världar och för sin egen skull och elevernas! 

Saker man kan tänka på:

- vilka barn passar att sitta tillsammans - vilka kan arbeta bra ihop, hålla sig till ämnet, lära av varandra, samtala tillsammans, koncentrera sig tillsammans utan att störa varandra eller andra?

- ska barnen få möjlighet att sitta i grupper där de kan samtala i sitt lärande eller bör de sitta parvis?

- finns det någon som behöver sitta helt själv?

- vilka kan sitta med ryggen emot tavlan och vilka behöver sitta framåt om man möblerar borden i grupper?

- vart ska lådhurtcharna stå för att minimera spring i klassrummet och onödigt störande för eleverna?

 Vart vässas pennor? Vart finns sopkorgen? Etc

- ska högläsningen ske på matta för mys och samtal eller ska eleverna sitta i bänkarna?

- Om du delar klassen i grupper vissa timmar, hur görs idelningen?

- Var bör du själv finnas i rummet vid olika tillfällen För att halka ska höra, för att kunna få ögonkontakt med eleverna, för att kunna bekräfta barnen under dagen.

- Vart bör arbetsmaterailet finnas och struktureras för att eleverna själva ska ha koll och kunna hålla ordning?

- Vilka går tillsammans? att ha promenadkompisar som man alltid går med gör barnen trygga. Då behöver ingen fundera över om hen ska bli ensam/ vem den ska gå med/ osv.

- mm

Min erfarenhet är att elever känner trygghet i relationer och rutiner. Om saker och ting har en speciell plats och en speciell ordning kan eleverna istället för att tänka på hur saker och ting ska göras fokusera på och lära sig det de ska. Är man flera pedagoger som arbetar med samma barn, är det därför viktigt att man har ett gemensamt förhållningssätt.